När det blir varma sommardar

Vad är det egentligen som gör att människor gör sina val?? Vad är det som gör att man väljer att gå till höger eller vänster. Vad är det som gör att man väljer att ta trappan eller hissen. Dagligen gör vi val,stora eller små. Val med mindre betydelse eller större betydelse. Magkänslan säger oftast en sak,och förnuftet ett annat. Men hur ska vi veta vilka val som är rätt?!?! Det vet man inte förns efteråt,och om man har valt fel är det svårt att rätta till sina snedsteg. Finns det ingen ångerrätt,eller öppet köp på val.
Ibland känns det som att hela livet är ett stort val. Man vet inte vad man ska välja,och du får bara reda på efteråt om du fattade rätt beslut. Om du valde rätt,så känns det naturligtvis kanon bra. Men om du väljer fel,får ens samvete en ordentligt törn.
Det skulle vara bra om det fanns en bok om det här, "din guide till bra val"
Ingegerd sa alltid till oss att  "det är vägen som är mödan värd". Hon sa alltid att vi skulle utforska livet så mycket som möjligt och lära oss om livets goda och sämre ting.
För en dag kommer man sitta och se tillbaka på sitt liv,och då är det valen man kommer se tillbaka till. På ett eller annat sätt.

Jag har valt att satsa på innebandyn,allstå valt bort att göra andra roliga saker. För när jag kunde suttit på stan och fikat med mina vänner har jag tränat istället.

Men nu har jag nått mitt mål,och nu känns det bra att jag har gått den tuffa vägen.

Nu känns det som ett bra val jag har gjort.
Det finns lättare val och svårare. Ibland känns det som att man sårar någon vilket val man än gör. Man vill göra det bästa för två människor. Men vad man än väljer så blir det fel. Ska man gå på det sunda förnuftet eller på magkänslan. Jag har lärt mig att närman går på magkänslan så får man oftast dåligt samvete efter. Förnuftet har oftast rätt.
När jag satt på Ingegerd svenska lektioner,så tyckte jag att det mesta hon sa var svammel,och inget hade någon mening. Okej,visst att vi inte lärde oss någon svenska på treår,jag kan inte ta ut en satsdel ur en mening. Men vad gör det? För hon lärde ut livet,livets mening. Allt som hon har sagt börjar få en mening nu,jag börjar förstå vad hon menar nu,allt börjar flyta samman. Jag tror hon visste vad hon höll på med,tror att hon var medveten om att vi skulle komma på det när vi blev äldre.
Hon pratade om val,kärlek,respekt. Självklart lärde hon oss viktiga saker som att vi skulle säga "hur sa" istället för "va",när vi inte hörde vad någon sa.
Att vi alltid skulle ha tid att sätta hos ner och lyssna,tänka och reflektera över livet.
Att vi alltid skulle lyssna på mormor och morfar,för de visste saker som vi inte hade någon aning om. För de har vandrat vägen. De har gjort många av sina val redan.
Och allt det där är så sant. Man kan inte leva livet i sin egen bubbla. Man måste öppna ögonen och se vad världen har att erbjuda. Man måste öppna öronen och lyssna på vad folk har att säga. För det kommer kommer göra att det är lättare att göra sina val. Det kommer göra det lättare vandra längs vägen.
För det är trots allt vägen som är mödan värd.

På studenten stod hela klassen och läste dikten som vi hade fått läsa i kör i tre års tid. Ingen tyckte att det var speciellt kul att läsa den där dikten. Men när vi tog studenten ville alla läsa den. Det är något som kommer hålla ihop oss,för det är ett fin minne av en fin tid. Jag tror ingen i E3A någonsin kommer att glömma den... Jag tror att Ingegerd Lindaräng hade räknat med det också.


Vad det är ljust i detta rum där jag får bo och vara! Jag står förtjust och nästan stum
inför det underbara.Min blick var skymd av gråt en gång det kan jag inte fatta.

Mitt rum är rymd,min själ är sång,och mina läppar skratta!

Anna Greta Wide


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback