Sofia Thorsson

Dagarna springer förbi,idag är det torsdag och vi åker hem imorgon. Skönt! Idag blir det en lugn dag,trots att vi har kvällstjänst. Som vi faktiskt fick reda på dagen innan att vi skulle ha. Ikväll blir det brännboll och utgång. Kul att vara igång igen. Alla sitter och sover i stridsfordonet under färden mot upk 309. Trots att det är som att åka berg och dalbana. Konstigt att man kan vänja sig vid saker så lätt. Imorgon blir det roadtrip med lastbilen till piteå.

Konstig dag med mycket känslor. Känns som mina känslor åker berg och dalbana. Himmel och helvete. Jag vet att allt kommer bli bra,känslor starka som dom här sviker inte i första taget. Det vet jag nu... Det finns inget finare än kärleken.

Idag har det varit ännu en varm dag. 30 grader och stridsutrustning i en strifordon är inget man drömmer om direkt. Men även dom här dagarna har sin charm. Speciellt när man glider in på alder parkerar och kliver ut med ak5:an och slänger av sig kläderna och hoppar i vattnet. Helt otroligt skönt. Ikväll var vi nere på stan och tog en öl. Solen stekte och alla var på gott humör. Träffade även Åkan,skönt att se henne igen.

Plötsligt händer det,och när det hände var vi som kossor på grönbete. Idag fick vi spela fotboll som fys. Första gången på 6 månader. Våra befäl gillar inte bollsporter,det är bara enmans idrotter som gäller. Helst orientering och skidåkning. Men idag fick vi lira boll. En del var bättre än andra. Men jag har aldrig skrattat så mycket. Tack Kapten Öyen,du gjorde våran vecka. Vi lovade honom att vi inte skulle skada oss eller slå ihjäl varandra och vi lyckades. En del blåmärken blev det väl.:)

Nu är en riktigt het dag äntligen slut. Det är inte alltid kul med 30 gradig värme. Speciellt inte när man sitter i ett stridsfordon med telehjälm och kopplar in radioapparater och övar utrymning. Imorgon ska vi ut och i skogen,hoppas att det inte riktigt blir lika varmt. Nu ska jag njuta av resten av sommarkvällen... Idag är Åkan tillbaka på svensk mark! vad vore jag utan dina andetag?! Du är bäst!

Dom nya värnpliktiga stod på kaserngården och fick order om att klä av sig för att ta på sig uniformen. Alltså även de underbara kallingarna. Så där fick dom stå och visa rumporna till glada hejarrop ifrån alla gröngölingar. Tänk vad kul man kan ha åt dom nya. Dom stressar vidare medans vi tar en liten powernap innan nästa uppställning. I eftermiddag blir det häng i garaget. Fixa klart med stridsfordonen inför kommande övningar.

Vi börjar första dagen lite lätt med en mil löpning i grupp. Är det inte underbart att rivstarta efter semestern. Kantzow har börjat dokumentera allt som händer med ledningsplutonens nya videokamera. Kan bli spännande att se filmen den 18 nov. Det har ryckt in nya lumpare. Vi skrattade gott åt dom när dom stod på kaserngården och hade matrielgenomgång,nervösa och spattiga. Tre jobbiga månader väntar dom. Dags för lunch. :)

Förstår inte riktigt varför jag är vaken så tidigt. Det var nyss jag somnade. En lyckad kväll i stockholms natten. Det kändes däremot som om jag hade hoppat direkt in i boken "Snabba cash". Boken skildrar verkligen livet på Stureplan. Jag förstår också varför det är så modernt att spruta champange! Det är faktiskt inte så mumsigt.

Sitter och lyssnar på Eva Cassidy. TT: s låt. Många ölglas har sänkts när vi har lyssnat på den här vackra låten och många finurliga tankar har tänkts ut! TT 4 life! Tänker på dig vännen hoppas att du har det bra på playan! Tänk på allt jag har lärt dig!:) äldre och vis som jag är!

Snart är vi tillbaka i skogen! Ska bli skönt att se mina vapenbröder och syster! Jag har saknat mina pojkar och kantzow såklart! Fyra månader kvar med övningar,nu ska allt som vi lärt oss fungera i praktiken! Ska bli sjukt roligt! Saknar till och med allt "klinkande" på guitarr hero! Snart är det måndag och grönkläder!

Det är så mycket som ska hinnas med i sommar Sverige,så bloggandet går inte alls för bra. Snart är semestern slut,som tur är har jag hunnit med det mesta. Träffat alla jag har velat träffa. Hängt på Harrys i Motala. Sommarmyst med nära och kära i Vadstena. Har varit i norr i två dagar men nu väntar ett sista äventyr,den kungliga huvudstaden. Det är tydligen i Stockholm det händer. Sitter på bussen och åker igenom Boden-city och ja,det är i Stockholm det händer. Laroy här kommer vi!

Jag har kommit på en sak som är ganska sjuk.
Nu när jag har varit barnvakt ett par dagar så har jag snappat upp en del saker.
När jag som 21 åring går omkring med en barnvagn så tittar de flesta på mig med hundögon och man ser hur dom nästan vill gå fram till mig och krama mig.
¨"Det är inte lätt att vara så ung och mamma. Pappan har säkert dragit och du jobbar säkert som städare." Tänker dom.
Inga killar tittar däremot på mig,möjligtvis med tanken jag vill inte ha en unge på halsen.

Men när däremot den andra barnvakten tar vid,ung man i 21 års ålder, då jävlar! Alla kvinnor tittar efter barnvakten och tänker:
"åh vilken ansvarsfull ung man som är ute med sin son på söndagspromenad"
Och alla tjejer suktar efter barnvakten och tänker:
"En såndan snygg och ung man vill jag ha. Ansvarsfull och mogen"
Då tar alla förgivet att det inte är barnvaktens eget barn utan de just bara är barnvakt.

Helt klart bättre än hundtricket! Så om ni singelgrabbar vill få tjejerna att smälta,låna en unge helst i blöjåldern, och gå ut och sätt er på ett fik! Ni får garanterat napp!

Att ha semester är härligt,nästintill underbart. Nu när man börjar bli vuxen,eller nästan,så har massa minnen ifrån de oändligt långa sommarloven pluppa upp. Något som gör sig påmint är sommarprogrammen i p1. Lunchen hos mormor äts alltid kl 13,samtidigt börjar sommar. När jag var liten tyckte jag att programmet var kasst,tyckte att det var slöseri med tid. Efter maten ville jag oftast gå och bada. Men det gick inte för mormor skulle lyssna klart på sommar. Nu tio år senare slår jag glatt på radion kl 13

Nu är förhoppningsvis bloggpausen över,skrivlusten är tillbaka efter en tids frånvaro!
Första terminen i lumpen är nu avklarad.
Under ett halvår har jag lärt mig mer om mig själv än vad jag har gjort på 21 år,även om det låter skumt så är det faktiskt så. Många hinder och svårigheter har jag lyckats med,saker som jag aldrig trodde att jag skulle klara av.
Jag har fått vänner för livet,ja,det är faktiskt så att lumpenvänner är något speciellt!
Har alltid trott att snacket om lumpen har varit en myt,kamratskapen och banden man knyter till varandra.
Nu vet jag att det inte är en myt,allting stämmer.
Prova att bo med några 24/7 i ett halvår,göra allting tillsammans i med och motgångar.
Skratta tillsammans när allting känns underbart. Eller peppa varandra när man blir utslängd i skogen och inte ha en aning om vad som väntar bakom nästa tall. Allt du vet är att du har en packning på x antal kg,en stridsväst som skaver över allt och ett vapen som alltid är ivägen. Gruppen får nya uppgifter och nya punkter att gå till hela tiden.
Det är då vänskapen och lumparandan tar över.
Man peppar varandra,hjälper soldaten i gruppen som inte orkar gå längre,avlastar honom genom att ta en del av hans packning.
När allting ska avslutas med en snabbmarsch känns det som att man vill falla ner och dö. Vi får startsignalen,2 km ska springas med packning och vapen. Det är tungt,riktigt tungt. 
Mjölksyran känns ända upp i magen och man är påväg att ge upp. Då kommer någon som är minst lika tröttmen som ändå springer bakom en och puttar på så att man inte kan sluta springa. Man har fått den där lilla hjälpen som gör att man tar sig in över mållinjen.  En för alla,alla för en!
Det är då man inser att vänner är det viktigaste som finns!
Nu är det ett fyra månader kvar och jag ska njuta av varenda minut.