Sofia Thorsson

Idag skulle vi åkt ut i fält,tyvärr blev det inte så. Tyvärr! Istället blir det en lugn vecka innan påsklovet.
Ikväll blir det kompanimys. Pizza,film,gitarrspelning och allsång!
Högström och jag har gjort en deal,innan muck ska jag ha lärt mig spela en lasse låt på gitarr. Det kommer bli svårt,riktigt svårt. Men jag klarar inte av att misslyckas. Är alldels för dålig förlorare för att göra det...

Ibland lyckas man göra allt fel,även när man verkligen försöker göra rätt. Ibland räcker man inte till.

Det sägs att man aldrig blir nöjd.
Frågan är om det verkligen är så? Är verkligen alltid gräset grönare på andra sidan? Är en gång ingen gång,men två gånger en för mycket?
Har Lasse skrivit sin sista sång till hjärter dam?
Finns det saker man aldrig kommer glömma?
Jag tror att vi som människor alltid längtar hos bort efter något. Vi kanske inte vet vad vi längtar efter,men en längtan finns det alltid. När man sedan uppnår det man har längtat efter,blir man nöjd då?! Eller börjar allt om?

Känslor har en tendens att spela människan ett spratt.
Vardagen blir mer och mer en rutin, man vaknar på morgonen och går upp och går till jobbet.
Var försvann dagarna då man vaknade,tittade ut genom fönstret och kollade vad det var för väder och sedan bestämde sig vad man skulle göra.
Dagarna man var ute och cyklade runt i timmar i stan?
Var är dagarna då man lekte röda och vita rosen i timmar?
Var är dagarna då man spelade fotboll i parken tills det blev för mörkt?
Det är väl dags,god dag vuxenvärlden

Det här med lumpen blir bara roligare och roligare. Vilket känns kul. Eller okej,ibland är det sjukt segt att städa och göra 50000 upprepningar av allt.
Men med det här gänget blir nästan allt roligt. Den här helgen har vi helgtjänst.
Alltså blir det utgång,tror att det kommer bli gå vilt till på tc i helgen.

Livet springer förbi än medans man står som åskådare. Dagar blir vill veckor,veckor blir till månader.
Bara en vecka kvar tills påsklovet. Vilket kommer bli sjukt skönt.
Livet blir lätt en rutin.

Nu ska jag berätta för er om en vän. En vän som jag har delat allt med under en längre tid.
En vän som min vän växer inte på träd,man hittar dom möjligtvis på ett plantage långt in i urskogen.
Min vän ställer alltid upp för mig och jag har upplevt dom roligaste stunderna i livet med henne. Det är alldels för många stunder för att ta upp här! Vi har kommit på saker som ingen annan skulle kommit på. Vi har skapat trender och fraser!
Vi har våra minnen kvar i hjärtat! Jag saknar dig,nu när det inte alltid finns tid för att dricka te av gammal slentrilan!
Imorgon är det fredag och då ska vi ha en helkväll!
Mimmi Åkerlund,du är min bästa vän. Vi har många dagar kvar att skapa nya minnen.
Jag älskar dig! Vi har en hel sommar framför oss!
Med LW i linköping som höjdpunkt!
Tillsammans har vi inga gråa dagar!

Det stormar omkring IBK just nu. Det är artiklar till höger och vänster.
Vissa spelare syns mer i rampljuset än andra.
Nina är en av dom. Jag tycker hon har helt rätt åsikter och jag tycker det är modigt och viktigt att vissa saker kommer ut i media.
Det som sägs nu borde någon ha sagt för längesen!
För många delar av laget har de här åsikterna men det har inte blivit en offentlig åsikt utan bara massa rykten.
Jag håller helt och hållet med Nina.
Det är många saker som kunnat skötts bättre.
Jag vill inte dra alla över ett kant. För det finns många som gör ett bra jobb kring våra matcher och runt omkring våra träningar. Det finns många föräldrar som ställer upp kring laget. En av dom är våran hjälte Björn! Han är guldvärd!
Även att det skulle kunnat vara mer av den varan om det tillåtits,eftersom det trots allt finns viljor som vill ställa upp för laget. Men när saker och ting har gjorts har det inte visats någon uppskattning. 
Jag tror att vi skulle kunnat vunnit mer matcher med en bättre coachning och en bättre fingertopskänsla. Genom att ge spelare självförtroende istället för att bara ge osäkerhet, för en osäkerhet har det funnits. Coachningen har oftast varit vek och man har som spelare inte fått den hjälp man behöver,inte den peppningen och framför allt inte den berömen man behöver när man har gjort något bra.
Den finns dock en tränare som varit mer framstående än dom andra. Han har gett beröm och varit en bra tränare och coach för den "femman" han har ansvarat för under matcherna.
Jag tycker att det är dåligt att vi inte har haft någon,första,andra eller tredje femma.
Det finns en hirarki inom IBK som inte alltid är till lagets fördel. Självklart förstår och vet jag att vissa spelare är viktigare än andra så ska det vara. Men det får inte bli så att vissa spelare kan göra dåliga matcher gång på gång,men fortfarande få förtroende. Medans andra spelare gör sitt bästa och verkligen visar att man är värd en plats men fortfarande bänkas. Nina är en sån spelare,hon har utan tvekan varit våran bästa spelare den här säsongen,hon har avgjort matcher,hon har gjort poäng och varit en ledare för laget. Trots det har hon blivit bänkad vissa matcher. Laget iår skulle byggts upp runt henne,eftersom hon är den enda klassspelaren vi har och presterat under hela säsongen. Vilket även har belönats med en reserv plats till A-landslaget. Det är ganska komiskt att bli uttagen som en av landets bästa backar men knappt ha en plats i tabelljumbon. Jag är helt säker på att hon hade tagit en ordinare plats om hon hade spelat i ett bättre lag och haft en annan konkurrans inom laget som gjort henne starkare.
Hon har istället gått sin egen väg i IBK och fått jobba mycket själv,men hon har klarat av det pga av sin tjurighet och vilja.
En annan spelare som borde ha använts mer är Mimmi,även hon har klarat av att knipa en reservplats i landslaget,men i U19. Mimmi är en riktig talang som kan bli hur bra som helst. Istället för att lyfta fram dom här spelarna har man bara gett dom osäkerhet. Det här är två backar med vilja av stål,två spelare som står för sina åsikter och som har konfronterat tränarna. Det är väldigt konstigt att just de här två spelarna har blivit bänkade.
Undrar om Mimmi och NIna har blivit bänkade för vad dom presterar på planen eller för deras åsikter och värderingar?!
Jag tror och vet av egen erfarhet att det inte alltid handlar prestation när det gället IBK.
Spelare har varit rädda för att bli skadade eller säga till om en skada eftersom många har upplevt att man sätts i frysboxen om man blir skadad.
Man blir bortglömd och vissa verkar tycka att det inte spelar någon roll om spelaren ifråga kommer tillbaka.
Det är tungt att vara skadad och det är tungt att komma tillbaka ändå. Om man inte får det stödet och den peppningen man behöver blir det ännu tyngre. Det finns några i laget som har varit skadade under en längre period iår. Alla de spelarna har kännt att tränarna inte bryr sig. Att man inte känner sig välkommen på träningar och matcher. Vilket förstör även glädjen för innebandyn,glädjen för innebandyn ska vara den största drivkraften för att vilja komma tillbaka
Min glädje för bandy är inte samma nu som förr,pga av IBK!
Om detta hade varit SSL eller en annan herridrott så hade tränarna inte fått vara kvar. Dom hade blivit sparkade förlängesen. Om man ser tillbaka på de senaste tre åren har många spelare försvunnit efter varje säsong. Många av spelarna har haft samma åsikter som jag har. Vi i laget har fört fram våra åsikter men ingenting har hänt undrar varför?!
I höstas var det väldigt mycket skriverier i våran gästbok. Det har varit hårda ord och åsikter. Det är allstå tydligt att det inte bara vissa inom laget som har åsikter om hur laget har skötts. Istället för att ta vara på vad som sägs och skrivs så valde IBK att stänga ner gästboken och sopa alla åsikter under mattan. Det blev tydligen för jobbigt att få höra alla åsikter?!
Vi ligger på nedflyttningsplats och som bäst kan vi ta oss på kvalplats. Vilket inte är omöjligt men att ta tre poäng mot ÖVIK på lördag kommer bli tufft. ÖVIK krigar för en slutspelsplats och vilket lag kommer att kasta in hadduken när en slutspelsplats står på spel.
Lule Hockey ligger risigt till herrarnas elitserie. I veckan har det varit mycket skriverier om Lule Hockey. Fansen har gått imot föreningen och hävdat att Lule Hockey styrs genom svågerpolitik.
Det skulle vara en katastrof för Norbotten om både vi och Lule Hockey åker ur de högsta serierna.
Men det känns att det finns en gemensam nämnare för de här två föreningarna. Att lagen har skötts väldigt dåligt och att spelarna inte har förtroende för föreningen och dess ledare.
Har detta något med den geografiska läget att göra? Är föreningarna i Norr tamare än föreningar i söder?
Jag tror det.

Jag ångrar verkligen inte att jag flyttade hit och testade på elitserien.
Jag har utvecklats som spelare. Men jag vet att jag hade kunnat göra ännu större framsteg.
Jag hade velat ha alla stunder av ilska och tårar utbytta mot glädje.
För vi spelare har försökt,men vi har inte kunnat göra allt.
Dt har varit svårt för oss. Konstiga laguttagningar och ännu konstigare bänkningar för alla möjliga konstiga andledingar!
Det är mycket som skötts jävligt konstigt!

Jag tror inte att jag kommer spela någon tredje säsong i IBK,för jag orkar inte med en säsong till om det ska vara som det har varit. Jag kommer att flytta härifrån och inte känna alltför stark för IBK,tyvärr. Men jag kommer flytta härifrån med mycket livserfarenhet,många roliga stunder med mina älskade vänner. Jag har haft ett roligt liv här uppe och det tackar jag mina vänner för. Jag har träffat de mest underbara människorna här uppe och det skulle jag inte byta ut mot allt guld i världen. Dom har gjort mitt liv rikare och vi kommer att vara vänner för livet.
Självklart kommer jag komma tillbaka hit för att uppleva de ljusa sommarnätterna tillsammans med mina vänner igen!

// #11