Farväl Jupiter
Oj,det var ett bra tag sedan jag uppdaterade bloggen. Ska jag vara ärlig så har jag inte haft någon insperation till att skriva. Men idag kände jag mig sugen på att skriva lite.
Det här hänt ganska mycket den senaste tiden.
Vintern kom lika snabbt som hösten försvann,brukar lätt bli så när alla rutiner blir vardag igen.
Vi,i ZB crew,har haft en riktigt bra vinter. Pricken över i:et,grädden på moset, var födelsedagsfesten som vi hade för Marri och Emelie. Det var en fest enligt skolboken. Visst att det bara är halvtid för vintern,men ändå...
Nu är det bara fyra dagar tills jag åker hem till söder. Den här gången känns det faktiskt lite konstigt. Visst,jag ser verkligen fram imot att komma hem. Jag har längtat och saknat alla där hemma. Samtidigt som det känns konstigt att åka ifrån alla här uppe. Alla i ZB och deras familjer,som så fint tar hand om mig. Innebandyn,visst att det går åt helvete för oss,men vi träffas ändå varje dag.
Fast självklart kommer jag sakna mina vänner mest. Inga kan ha så kul som vi kan ha det.
Jag satt och kollade igenom Jues bilder ifrån i sommras nyss. Vilken sommar vi hade. Alla utflykter,fester och galna upptåg. Tillsammans är vi bäst!
Det är en vecka sedan min rygg kastade in handduken. Det har varit en hemsk vecka,den smärtan jag har känt skulle jag inte ens önska min värsta fiende.
Jag skulle vilja säga tack,verkligen,till alla vänner och vänners föräldrar som har ställt upp för mig.
Det har fixats i mitt hem,jag har fått matlådor,dom har skjutsat runt på mig,dom har handlat åt mig.
Tack för alla värmande ord!
Det är i såna här lägen som man verkligen inser vilka som betyder något i ens liv. Utan er hade jag inte klarat av det här. Ni är bäst och jag älskar er alla av hela mitt hjärta!
Jag är glad och lycklig trots smärtorna i ryggen. Det finns inget bättre än när livet leker. 
ZB:s tradition "söndags middag på Max" funkar aldrig så bra som en söndag efter en kalasfest.
