Sofia Thorsson

Läste Jihdes krönika idag och den här gången var den faktikst riktigt bra. Även fast han är en gammal rutinerad spelare så tycker han som han tycker... Riktigt bra faktikst. Undrar hur det blir imorgon mot Endre...

En tanke dök upp i mitt huvud (händer inte allt för ofta!) när den stackars Gunnar Persson fick bära hundhuvudet och packa sin portfölj efter Linköpings kräftgång i hockeyns. Tyvärr så tvingas de flesta av tränarna inom elitinnebandyn kombinera ett heltidsarbete med tränarsysslan, vilket såklart gör det tufft att hålla huvudet ovanför vattenytan. Den här tuffa situationen gör att utbudet bland kandidater till tränarrollen begränsas kraftigt – jag tror till och med att många klubbar är glada över att ens hitta någon person som tackar jag till lagets viktigaste roll – tränarrollen.
  Innebandyn är fortfarande i tonåren, det vill säga att vi i det äldre gardet som har varit med från sportens begynnelse, ofta sitter på mer kunskap och erfarenhet än vissa tränare.
  Jag har själv varit med om några tränare som har haft alldeles för stor respekt för vissa spelare, vilket slår tillbaka i hela deras agerande. När de äldre och erfarna spelarna får bestämma för mycket så får naturligtvis de unga och mindre rutinerade spelarna stå tillbaka, ibland helt felaktigt.
  Det är ingen tillfällighet att vi producerar fram så få unga stjärnor som vi gör i Sverige för tillfället. Det behövs helt enkelt hårdare tag – och det är inte vi gamla rävar som ska se till att de nya unga spelarna blomma ut, det är en av tränarnas främsta uppgifter. Ge de unga lirarna stort ansvar, kräv att de går in och proppar på de gamla innebandydinosaurierna. Dom bästa ska spela! Jag är helt övertygad om att Nicklas Bäckströms genombrott hade låtit vänta på sig om inte varit för att den tuffe Leif Boork tagit över tränarsysslan i Brynäs. Jag älskar Boorks sätt att leda sitt lag. Det är alltid laget som gäller – spelar ingen roll om du är 19 år eller 41 år, de bästa ska spela. Passar inte tränarens metoder är det bara till att packa trunken. Enkelt och glasklart.
  
  Så här långt av innebandysäsongen är det bara Älvstrandens tränare, Patrik Strömsten, som fått den berömda foten. Även bottenlagen Falun och Järfälla har gjort förändringar när det gäller huvudtränare, i dessa båda fall är det dock tränarna själva som ställt sina plaster till förfogande.
  Tyvärr för Falun och Järfälla var det två auktoritära ledare i Rune Engström och Mikael Lemker som kastade in handduken, och det är inte som i hockey och fotboll att det står ett gäng ”Sven-Göran Eriksson” och väntar på att få ta över. Både Falun och Järfälla brottas för närvarande med stora problem i tabellen.
  
  Den svåraste uppgiften som en innebandytränare kan åta sig är nog ändå att träna lag som Pixbo, Storvreta och AIK – lag som innehåller många erfarna landslagsspelare. Det var ingen slump att Johan Nilsson och Mikael Gunnarzon fick ordning på oss ifjol när det gick som sämst, och sedermera styrde fram skutan till klubbens första SM-guld.
  Hos Pixbo är det lite annorlunda och har alltid varit så – är förstafemman på gott humör, ja då är alltid laget ett av de bästa i landet. På något sätt har det blivit en tradition hos rävarna från Mölnlycke att ha det så, och de övriga i laget köper sina roller. Det krävs förstås en hård hand som styr när det börjar blåsa även hos Pixbo. Kristina Landgren, som kan stoltserar med både VM-guld och SM-guld, kunde inte riktigt hantera den situationen när hon var huvudtränare i Pixbo.
  Landgren hade dock stoltheten att kliva åt sidan och släppa fram personer som hade förmågan att snäppa upp det hela – Jan-Erik Larsson och Mikael Lindqvist blev de första tränarna att coacha hem ett guld till Mölnlyckelaget. Både dessa exempel visar att det krävs både känsla och hårdhet i ett ledarskap. Man ska aldrig underskatta hur viktig del tränarna har i lagets framgångar – men i dessa båda fall visar det bara att olika tränare passar i olika sammanhang.
  
  Fram med fler Leif Boork även inom innebandyn – det skulle utveckla sporten och det skulle framförallt fostra lite nya unga tuffa stjärnor.