Sofia Thorsson

När jag blundar ser jag ditt leende. När det är tyst hör jag orden du viskade i mitt öra.
Jag minns hur det gnistrade i dina ögon.  Mitt huvud mot din axel,mitt hjärta i din hand.
I regnet gick våra tungor som hjulen i ett drev.  Allt var perfekt och oförstörbart.
Vi gick åt varsitt håll,men det har aldrig kännts så bra. Jag vet vad som finns mellan
oss,det finns inte längre några krav eller löften.
Du kommer aldrig få någon sista sång.





Du är resan som jag velat ska ta fart
Du är gåtan som jag aldrig löser klart
Du är början på nåt nytt och nånting underbart
För mig, för mig, för mig

Det sägs att kärlek lovart stort men håller tunt
Du kan kalla det förnuft men aldrig sunt
Det är sagt av nån stackare som aldrig ramlat runt
Med dig, med dig, med dig