Om tiden vill ifatt
Jag skulle behöva gå på date med solen. Så att jag får lite färg på min norrlandsvita kropp. Men det känns inte riktigt som att jag har tid med det. Hmm.
Annars är det ganska lugnt. Var på stan med mor igår,sånt uppskattas alltid. Trots att man får dåligt samvete när man går hem med nya grejer.
Det är inte varje gång man har en journalist på besök i sitt hem. Jag är mer van att vara på besök i en journalists hem, hos Pappa Åkan och Pappa Wollan. Jag är riktigt spänd över att se hur min tavla ser ut. Jag funderar även lite på hur jag ska lyckas få hem tavlan till norr.
Det gick så sakta, tog sån tid, varenda vecka var ett år
Vi ringde ibland för att fråga hur vi mår
Tills jag sa "Väntar du på nån eller vill du bli min?"
Du sa "Vad svarar man på sånt?", jag sa "Man svarar nog ingenting"
Men lägg armarna runt mig slit ut vad jag har
Gräv i det dunkla med sök inga svar
För jag lovar ingenting, det är det enda jag kan hålla
Men jag känner nånting, jag är så gott som förtrollad av allt.
Men en kort sekund det vackraste världen har sett på år och dar.
Ja han kan säkert va så underbar
men jag, ja jag tror aldrig han sagt någonting om mig.
Så långt ifrån men i min ensam hemligthet
har han en plats här på kudden bredvid mig
varje natt fast han inget vet