Var tog den där elden vägen?

Ensamma dar, väldiga värld,orden ekar i hennes röst.Ingen sömn och inga svar.
Ingenting kvar mer än ett rostigt svärd,som hugger och vrider sig i mitt bröst.
Vi ses på hjärtats bar,det här är brustna hjärtans höst.
Här är timmarna av ovisshet poeternas bensin. Här är natten när vi räknar
våra stygn,allt gick så fort. Du kan dränka dig i minnen eller litervis med vin
du kan sjunka ner i sörjan och vända dygn men allt är gjort...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback