62 mil tur och retur
62 mil genom de norrländska skogarna är allt annat än upphetsande.
Visst att jag har åkt den gamla E4:an många,många gånger, men det känns annorlunda att göra det i vaket tillstånd i en bil. När vi åker genom vårt avlånga land i vår spelarbuss upplever man inte riktigt Sverige på samma sätt. Dels för att det oftast visas någon skitfilm på tv:en, vilket gör att man inser att det är bättre att sova bort tiden.
Eller så sitter man och tjatar med några goda vänner vilket gör att man missar att uppleva den fina omgivningen.
Men eftersom jag körde igår kunde jag inte sova. Allt jag fick se var väldigt mycket skog,eller ja ibland kom det en och annan mack. Så jag har nog inte missat så mycket upplevelser längs vägarna under de timmar jag sovandes har tagit mig genom Sverige.
De 62 milen gick ändå bra att avverka,31 mil enkel resa är ju inget avstånd.
Jag blir mer och mer en norrlänning för varje dag som går.
Foppatoffelns hemstad var annars ganska trevlig. Jag och Nina fick frågan om vi kände till stan.
Ja,vi visste var hallen,max och Ica låg. De saker en innebandyspelare brukar veta om städerna man besöker helt enkelt.