Det går åt helvete med allt.

Timmarna går långsamt.
Känner mig otroligt rastlös,men ingen lust till något!
Sova är en omöjlighet.
Tankarna far omkring i huvudet.
Allt känns bara overkligt,som en dålig film.
Känns som att man är utanför sin kropp och är en åskådare.
Kan inte förstå,vill inte förstå.
Vill att någon ska ringa upp mig och säga att det inte har hänt. Att allt var ett missförstånd.
Även att jag vet att det inte kommer att hända,så hoppas jag...
Jag går på tomgång.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback