Ljuva ting

Hemma igen efter fika och solning i Röbäck. Riktigt härligt att ligga och steka ett tag på altanen.
Det blev en lång och skön promenad hem. Tog en liten omväg för att ytterligare få några kilometer.
Blev förvånad själv att jag fortfarande kan känna tempot i stegen och vet hur många steg det är på en kilometer i olika tempon. Man är lite skadad,men träning ger färdighet. Och man har ju tränat några gånger att gå 100 m och räkna stegen i olika tempon så att man får exakt samma steg varje gång. Så att man lättare ska kunna avståndsbedömma och veta hur lång tid det tar att gå en vis sträcka och vilket tempo man ska ha för att kunna fixa marschordern.
Man lär sig mycket "nödvändigt" i det militära.

  
En liten promenad på några mil,och fötter och höfterna fick man alltid "härliga" skavsår på. Höfterna gick lättare att preparera än fötterna. Tur att jag inte är kille och slapp infanterield iaf.



Nu är det slut på nostalgi,ska lägga mig på balkongen och läsa en ny bok.
Har inte bestämt mig vilken än,tror det låtar åt "Tyskungen" av Camilla Läckberg

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback